Haha... jag kommer ihåg när jag inte vågade visa mina tänder. Jag log för det mest sammanbitet och försökte istället få fram smilgropar... Well, I'm not afraid of that anymore!

 

Här är jag 2012. Likadan? Ingen aning. Kanske några millimeter, något kilo och mer vetskap om världen. 

 

Min pappa har gjort alla misstag så han är fullärd. Så är det.

 

Kan man tänka för mycket?

 

 

 

Nej men herregud vad roligt...

Hittade precis en video som jag och några andra filmade och klippte ihop när jag fortfarande dansade på ackis... (Balettakademin).

Videon är från i maj 2012... vi har visserligen scen make-up här men... shit vad tiden går! 

Ibland saknar jag faktiskt ackis, men jag har det bra där jag är nu. Jag hoppas kunna utvecklas mer i FUSE än jag gjorde på ackis, även om människorna där var underbara.

 

Nog nu, imorgon blir en bra dag. Natti!

)

2014 alltså. Att titta igenom gamla bilder från 2013 och 2012 tänkte jag inte skulle göra så mycket. Jag håller på med ett album för 2013 så jag behövde titta tillbaka och välja ut bilder som jag saknar till albumet. Men då inså jag att det var ju inte lite nostalgi bland de där fotona...

Jag vet inte hur jag känner mig. Jag vet inte vilka jag kan lita på och vad som är rätt och fel. Man ska leva i nuet för om man tänker på framtiden kommer man bryta ihop, var det flera på tv som sade under olika tillfällen idag. Men vad fan, ska man inte bearbeta vissa saker också? Jag är glad över de människor jag har träffat och som jag idag står väldigt nära, men det är såklart att jag saknar de människor som en gång också stod mig nära. Jag vill ha allihopa, inte några i taget. Jag tror attdet jag har gjort fel är att jag har gett upp för lätt, utan en chans att sedan kunna komma tillbaka. Att ta sig tillbaka är omöjligt.

Ett nyårslöfte jag hade en gång, jag tror att det var 2010, det var Tänk inte, gör. Och den meningen hjälpte mig faktiskt komma dit jag är idag. Men nu då? Släpp det, du är värd att må bra. Du är bra. Det är det största jag kommer behöva jobba på i år...

Sista dagen på 2013. Det  är ju då man verkligen börjar analysera året som varit. Ibland tänker man att "det här var nog det bästa året hittills", medan man ibland känner att "förra året var bättre". Men också, jag har ju bara levt snart 17 år på jord
en. Så många år har man ju inte att jämföra med.

Och efter flera sådana där tankar brukar jag komma fram till samma sak. Jag är redo för nästa år. Utvecklas och uppleva saker. Skratta, sakna, minnas, se fram emot.

 

Alla teknikklasser hade en julavslutning med laserdome vid sveavägen på förmiddagen - vilket var sjukt roligt. Efter det hade jag en mysig dag med Angelica i city där vi gick och julhandlade. Det blev en del julklappar, men det kan jag ju inte lägga upp här... aw. Men en sak från NK blev det bland annat - men vem det är till säger jag inte. Det blev också en vit mochalatte på Starbucks vid centralen. Vi mötte Ellen och hennes kompis där och väntade på våra kaffe tillsammans. Har aldrig smakat något godare...

Officiellt världens godaste kaffe!

 

Herregud... jag kan inte fatta det!!! Jag kan inte verkligen inte greppa det. Att min insats i Hungerhjälpen faktiskt skulle ge mig en chans som den här. Att delta i Hungerhjälpen var något av det bästa jag har varit med om, men att det skulle löna sig även för mig trodde jag faktiskt inte.

Wow...!

 

På onsdag ska jag på ett informationsmöte, så efter det kan jag skriva mer. Men jag har alltså blivit uttagen till att gå en utbildning för Event Evolution och lära mig om hur man riggar riktigt grymma events. Men även få delta i en massa coola seminarier och föreläsningar med människor från både den svenska och internationella eventsmarknaden...!

Nämnde jag förresten att utbildningen egentligen kostar 21 750 kronor? MEN JAG FÅR GÅ GRATIS!

En dröm har blivit uppfyllen för mig ikväll. En halvtimme har gått och jag kan fortfarande inte greppa det. Jag går visserligen teknikprogrammet med arkitektur på gymnasiet - ett program som jag älskar. Men nu börjar jag inse....

Jag kommer kanske inte alls sluta som en arkitekt, jag kanske når min största dröm. Att få organisera stora event, arbeta i ideella organisationer och stå upp för människors rättigheter.

 

Idag var jag hemma igen. Igår var jag på ett seminarium i två timmar där två personer från två olika organisationer kom och berättade om sina arbeten. En kille var från Läkare utan gränser och han berättade om hur de handlar i krissituationer och hur de arbetar i olika projekt. En kvinna från Arkitekter utan gränser var också där och berättade om deras arbete i Israel, men ska jag vara ärlig förstod jag inte allt som de faktiskt gjorde. Det var en superintressant föreläsning, men tidigare på dagen hade jag upptäckt att jag fått utslag på armbågar, knän och handflator... Så det var faktiskt lite det jag fick koncentrera mig mer på, för det gjorde ont som in i helvete...

 

Så imorse fick jag åka till vårdcentralen (stamkund känner jag) där de kom fram till att jag hade fått en allergisk reaktion av kåvepeninen som jag tagit i 8 dagar. Yääh.... så nu har jag börjat ta andra tabletter, som tydligen ska hjälpa. 

 

Nu sitter jag och funderar på la futura. Jag vill gå ettårsutbildningen som finns för teknikprogrammet fram till 2015 där man kan studera till ingenjör. Problemet är.... att jag tror att jag kommer gå ut gymnasiet våren 2016. Är man ändå behörig att söka då, eller måste man avbryta sin utbildning för att kunna gå den?

Jaja....

 

 

Jag blir så lätt sårad och jag står inte ut med det. Det finns för många knäckta ben i kroppen att det inte kan läka ihop på nytt. Såklart att man inte kan anpassa sig efter mina rädslor. Men gör det för fan ändå!

So knock me off my feet. Anything to make me feel alive. 

 

 

Jag trodde faktiskt att jag hade ätit massor av glass medan jag var sjuk, men tydligen var det knappt en tredjedel av burken. Nemen! Mer åt mig nu när jag är frisk då :thumbup:

Fishfood är den absolut godaste. Men jag står ut med den här också.

♥♥♥♥ Ben & Jerrys ♥♥♥♥

 

Nu när febern har hållt sig nere ett tag har jag börjat spendera tiden vid datorn. Nu ska jag koncentrera mig på att göra klart mina uppsatser till skolan, det är många. Vattenkraftverk, jämförelse Sveriges och Frankrikes statsskick, en epok ur medeltiden och en (delvis frivillig) uppsats om andra världskriget till Anton. Hjälpa till, ni vet.

 

Nej men guuud, nu har jag och mamma gjort det igen. Jag råkade precis ta upp mammas surfplatta och jag råkade ringa pizzerian och beställa en oxfilépizza... fan då. Unhealthy food, long time no see!

Jag vill ha min älskade Stina här och vi ska bygga en koja, som när vi var små. Världen blir så kompakt och lätt. Åh vad jag saknar henne!

 

(Skolan saknar jag också, för där finns min underbara isbjörn Saga)

Jag är inte säker på att jag trivs med den personen jag är nu. Jag minns ju hur det var förut. När man tittar på bilder så minns man vad man tänkte och kände... varför får jag aldrig sådana känslor nu? Samtidigt är det bara jag som kan se skillnad på bilderna, för jag ser skillnaden. Hur jag tittar bort och gör något fånigt leende men egentligen vill jag slå till någon.

Och varför skriver jag ens det här? Några meningar kan inte uttrycka allt. Bara de få orden jag tänkte just nu.