Ingenstans att vända mig
Hur kan man ha så många människor omkring sig och ändå känna sig ensammast i världen?
Ingenting spelar någon roll. För vem finns där, vad finns det ens att säga? När jag är själv har jag alla ord i världen, men til vem som helst kommer bara.. Ingenting.
jag väntar på att vinden ska vända men det finns ingen vind
Jag ser det snöar, dags för nedräkning
Det var ett tag sedan jag skrev. Jag nästan tvingar mig själv till att blogga nu, men vad ska man göra liksom. Måste ju visa att jag lever. Eller i alla fall intala mig det.
Skola skola sova och snart lov. Man räknar ju ner alla dagar nu när det är december, ingen orkar vara riktigt seriös i skolan. Inte jag heller. Det jobbiga är hur många inlämningar vi måste göra innan lovet. Hur fan ska jag hinna med, måste ju hinna inte-plugga också... :(
Snart lov! Då blir nog allt bra
Innan det är vinter vill jag göra någonting mysigt
Jag har en känsla av att den här sista lektionen kommer vara väldigt lång. Under första lektionen, kemin, sov jag. Fast vi gjorde en laboration också där vi gjorde guld. Och tro mig - då var jag vaken.
Sedan sov jag även under matematiken. Och jag förvånas lite halvt över att vår lärare Oscar lät mig sova. Men samtidigt, han verkar förstå att jag har varit sjuk. Så han lät mig sova hela lektionen. Geometr..... ZZZzzzz.
Tomorrow it may change
Jag blir så lätt sårad och jag står inte ut med det. Det finns för många knäckta ben i kroppen att det inte kan läka ihop på nytt. Såklart att man inte kan anpassa sig efter mina rädslor. Men gör det för fan ändå!
So knock me off my feet. Anything to make me feel alive.
I'd rather be anything but ordinary, please.
Jag trodde faktiskt att jag hade ätit massor av glass medan jag var sjuk, men tydligen var det knappt en tredjedel av burken. Nemen! Mer åt mig nu när jag är frisk då :thumbup:
Fishfood är den absolut godaste. Men jag står ut med den här också.
♥♥♥♥ Ben & Jerrys ♥♥♥♥
Tell me about all your silly little habits
Nu när febern har hållt sig nere ett tag har jag börjat spendera tiden vid datorn. Nu ska jag koncentrera mig på att göra klart mina uppsatser till skolan, det är många. Vattenkraftverk, jämförelse Sveriges och Frankrikes statsskick, en epok ur medeltiden och en (delvis frivillig) uppsats om andra världskriget till Anton. Hjälpa till, ni vet.
Nej men guuud, nu har jag och mamma gjort det igen. Jag råkade precis ta upp mammas surfplatta och jag råkade ringa pizzerian och beställa en oxfilépizza... fan då. Unhealthy food, long time no see!
Jag vill ha min älskade Stina här och vi ska bygga en koja, som när vi var små. Världen blir så kompakt och lätt. Åh vad jag saknar henne!
(Skolan saknar jag också, för där finns min underbara isbjörn Saga)
Ser ni katten där? Det är en ragdoll. Jag har två ragdolls. Det är som gjort för mig!
Unprepared
Igår vid 4 tiden fick mamma ringa ambulansen åt mig. Trots att jag tog ipren steg febern och till slut var febern så hög att vi beslutade att åka in. När vi kom dit tog de en massa prover och jag fick träffa läkare, som även där gjorde tester. Läkaren beslutade att hålla kvar mig över natten så det var tack och adjö till mina parents.
Inte visste jag att man inte skulle hinna bli uttråkad på ett sjukhus när man är sängliggandes och knappt kan titta upp i taket. Nej, läkare och undersköterskor och sjuksköterskor sprang in och ut och försökte sticka mig i armarna och händerna. De skulle ta infektionsprov eller något, jag vet faktiskt inte. En jävla massa prover och blodtryck och stick var det i alla fall. Och de försökte sticka mig 9 gånger utan innan de lyckades få blod ur mig.
Vilken kämpe.
Vid halv 1 idag blev jag utskriven, men febern har inte lagt sig helt. Under förmiddagen hade de lyckats få ner febern från 40.4 till 36.1, men nu när jag kommit hem har den börjat stiga och ligger just nu på 37.9
Vilket höstlov.
Det är ingenting jag kan rå för
Här är jag och jag mår bra. Ser ni inte mitt leende´?
