På en konsert ska man vara långt, nästan längst fram. Det bara är så. Och när ens fina vänner ringer till en och frågar om man vill hänga med på Gyllene Tider så varför inte? Sommartider, jag känner det är nånting på gång.

Fast det kan ju också vara för att jag är som jag är - den där amazing tjejen som kan fixa de bästa platserna, ta kontakt med alla och ge sina vänner en oförglömlig kväll. 

Det var en riktig upplevelse. Speciellt den där killen som stod bakom en, sådär två meter lagom lång och skyddade en från alla som knuffades. Och den där killen plötlsligt började dansa mot en och sjöng att han precis fyllt 21 år och kom igen tjejen sjung med mig. 

Det var helt ok faktiskt